• VIKT-igt UF

Min vardag blev ett helvete

Jag var 15–16 år när mina ätstörningar började visa sig. Jag var redan i ett destruktivt förhållande, började gymnasiet, kämpande med självskadebeteende, panikångest och depressioner sedan flera år tillbaka.


Jag hade hittat ett sätt att hantera min ångest genom att träna. Men det gick snabbt över styr. Mitt självskadebeteende hade hittat hem. Jag började olika Dieter som till slut lurade min hjärna så hårt att jag blev rädd för mat. Träningen och dieterna som skulle vara något "hälsosamt" visade sig gå så långt att min kropp och organ tog stryk. Min vardag blev ett helvete. Sömnlösa nätter, sjukhus, bråk, skrik och brustna relationer. Jag var inte mig själv längre. Min ätstörning hade tagit över mig. Den var livshotande och tog ifrån mig flera år. Ätstörningar är lika livshotande fysiskt som psykiskt. Min ätstörning var lika livshotande när den gick under diagnosen UNS som när den ändrades till Anorexia Nervosa. Jag kommer ihåg att jag började stor grina vid matbordet över en ynka gurkskiva. Min hjärna var så störd av ätstörningen då. Nu sitter jag på Max med nuggetsmål och lyxshake utan tårar.


Alla med ätstörningar kan bli frisk, lika så kan alla friska bli sjuk. Jag trodde aldrig att jag kunde drabbas av ätstörningar när jag insjuknade. Lika som jag aldrig trodde att jag kunde bli frisk när jag var sjuk. Men det går åt båda hållen.


Skribent: Hanna Jonsson

190 visningar
KONTAKTA OSS
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon