• VIKT-igt UF

"Man kunde inte se på mig att jag hetsåt bakom kulisserna"

När jag var liten, kanske 7-9 år, så minns jag hur jag smet ut till köket i jakten på socker. Jag åt allt från självklara saker som kakor och godis, men när det inte fanns var det rena sockerbitar och ibland även vaniljsocker. Det här skedde varje dag. När jag blev äldre, 10-14 år, började jag sno pengar ur mina föräldrars plånböcker och gick och handlade mitt socker (eller chips) och smygåt ute på gården. Så där höll jag på, mer och mer, oftare och oftare, tills jag flyttade hemifrån som 20-åring. När jag hade mitt eget bo byttes all mat ut mot chips och dipp, glass och maränger eller godis. Jag svepte energidrycker och läsk som andra dricker vatten och jag blev storkund på snabbmatskedjorna. Jag själv fattade inte att jag hade ett problem. Jag visste inte då att jag hade ADHD till exempel, återkommer till det. Jag hade väldigt aktiva jobb vilket gjorde att min kropp fick motion, vilket ledde till att jag inte gick upp i vikt. Man kunde inte se på mig att jag hetsåt bakom kulisserna. 


När jag inledde en relation som 24-åring började hetsätandet ta plats utanför hemmet och jag gömde saker hemma. Ungefär vid 26-års ålder blev jag psykiskt deprimerad, tror jag, då jag vantrivdes så på mitt jobb och i min relation att jag bara satt i en bil på en parkering vid en bensinmack åtta timmar per dag och åt. Jag åt och åt och åt och mådde dåligt. Det pågick i kanske fyra månader under sommaren och när hösten kom insåg jag att jag inte kunde bära ett enda av mina vinterplagg. Jag hade gått upp väldigt mycket i vikt utan att själv förstå det. 

Åren går, vikten består, typ, den pendlar upp och ner men jag kan klassa mig som överviktig. Jag går över till helt stillasittande arbete och äter mer och mer godis och bullar vid skrivbordet. Jag blir desperat och hoppar på viktminskningsprogram. Börjar med Xtravaganza. Går ut hårt och klipper allt intag av socker, ja och allt annat med för jag kör bara shakes 3 ggr om dagen. PERFEKT! Jag gillar ju inte ens mat, har inga hungerskänslor och behov av att äta. Det går ganska bra, jag tränar, dricker shakes och går ner i vikt. Jag klarar mig genom de tre månaderna, okej jag erkänner jag åt lite godis i bland, men jag gick ner en hel del kilon och kände mig nöjd. Men sedan skulle resan påbörjas med att lära sig att äta bra mat och det gick ju helt åt helvete eftersom mat är ointressant men inte socker. Strax därefter var jag tillbaka på ruta noll med några kilon mer än jag började med. Klassiskt. 


Livet gick vidare och sedan hamnade jag där igen att jag fick lite panik på kroppen och dess klumpighet. Jag hoppade då på Itrim. Det gick kalasbra igen då jag fick leva på shakes och skita i mat. Jag älskade livet med viktnedgången, träningen och hela konceptet. Sedan var jag där igen, skulle lära mig äta mat. Gick så klart lika uselt igen. Upp i vikt och ännu lite extra så klart. 


Det jag hittills ser som fördelar dock är att jag helt slutat med läsk och energidryck och att jag ÄLSKAR att träna. Det sitter fortfarande i och är så oerhört viktigt för mig. Men så är jag återigen tillbaka. Kroppen är stor och tung och hetsätandet har nått helt nya proportioner. Godis och bullar i mängder varje dag. Jag gör stora beställningar på nätet på godis som jag gömmer hemma. Fullständigt vräker i mig sakerna. Får så klart ångest men det försvinner lika fort som det kommer. Jag börjar inse att jag har ett problem. Så här kan jag ju inte bara hålla på. Det är inte ett okej liv att leva. Att jag anpassar mitt liv så jag kan hinna handla och äta allt socker. Fokuset ska ju ligga på träning, hälsa, jobb och familj. 


Jag tar modet till mig och skriver en egen remiss till Stockholms Ätstörningscenter. Får en tid och besöker dem för mitt första möte. Jag träffar en person där ett par gånger, gör skriftliga test och samtal. Personen säger att ja, jag lider nog av en ätstörning men inte av klassiska mått. Hen ansåg att hen såg tydliga signaler om ADHD och satte min ätstörning i relation till det. Mer att jag åt när jag var rastlös, vilket jag ju jämt är. Hen rådde mig att kontakta sjukvården för en ADHD utredning. Det gjorde jag.. Kom så långt till att få veta att jag har det, nu skulle man utreda vilken typ och hur vi går vidare, men den läkaren jag då kom till var det värsta jag mött i mitt liv så jag la ner hela projektet. 


Jaha.. nu stod jag där igen. Ingen klassisk ätstörning, en ADHD-diagnos men ingen lösning. 

Jag faller in i gamla hjulspår och hetsätandet blir ännu värre. Vid en tidpunkt bestämmer jag och min bästa vän oss för att skriva upp oss på Viktväktarna. Min vän är inte alls överviktig men gammal PT och träningsnörd och lika rastlös som jag. Vi joinar VV och det går superbra. Jag rasar återigen i vikt och träningen som jag sysslar med 3-4 ggr/vecka blir lättare och lättare och till våren flyger jag hem på lätta fötter. Sommaren går, hösten kommer och likaså är jag återigen tillbaka till hetsätandet. Nu blir jag ännu större.. Nu visar vågen mer än någonsin och jag bryter ihop inombords. Jag vill inte att någon ska se eller veta hur illa det faktiskt är. Och det är precis där jag är nu. Större än någonsin. Hetsäter mer än någonsin. Mår sämre än någonsin. Men mitt i detta var jag ändå glad att jag hade träningen för det hjälpte mig med rastlösheten och att jag dessutom spenderade timmar på gymmet i stället för hemma, hetsätandes godis. Då smäller det. PANG! Knät går helt ur led på en dansklass på gymmet. Fan. 


Det har nu gått fyra månader sedan olyckan och jag har inte tränat sedan dess. Det är rehab som gäller och rastlösheten är sanslös. Jag äter och äter och äter och mår dåligt. Nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag är 41 år. Ska jag dö i förtid som pappa? Ska jag få diabetes och högt blodtryck som mamma? Jag vet inte.. Jag bara vet att jag behöver hjälp. Nu!


Det finns många olika sorters ätstörning. Det drabbar alla olika typer av människor i alla åldrar. Skammen är stor, hemlighetsmakeriet är psykiskt påfrestande. 


Vad gör jag nu?


Skribent: Åsa



Vill du dela med dig av din historia som drabbad eller anhörig till någon med en ätstörning? Kontakta oss via formuläret längst ner på sidan, våra sociala medier eller mejl - viktigtuf@gmail.com

79 visningar
KONTAKTA OSS
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon