• VIKT-igt UF

"Jag ville passa in i dagens sjuka samhälle. Jag ville vara som alla andra."

Jag var en tonårstjej som gick i skolan. Fram tills vårterminen i åttan var allt lugnt. Jag hade kompisar, var på g med en kille och jag var nöjd med allt. Innan sommarlovet sa jag ”hejdå och ses snart” till mina kompisar, men det blev inget ”vi ses snart”. Istället blev jag ensam och nergrävd i anorexins tankar och värld. Det var det enda som snurrade i huvudet - mat. Varför allt började har jag ingen aning om. Jag ville passa in i dagens sjuka samhälle. Jag ville vara som alla andra. Det hade ju varit sjukt tråkigt om alla var likadana har jag insett nu i efterhand. Mina skoldagar blev kortare och färre efter sommarlovets slut. Jag orkade inte mer, kroppen orkade inte mer. Jag var konstant trött, frös och hade fruktansvärd huvudvärk. I oktober fick både lärarna och mina föräldrar nog så vi åkte till BUP efter att mina föräldrar hade skickat in en så kallad egenremiss. Jag fick två behandlare och började gå dit 1-2 gånger i veckan. Jag fick också matschema och näringsdrycker, som jag för i övrigt har tröttnat på för det var inte det bästa utbudet med smaker. Jag går än idag på samma BUP, har bara en utav behandlarna, dricker en näringsdryck färre och jag mår så mycket bättre. Vågar nästan inte ens jämföra. Nästan allt går åt rätt håll för min situation och det är kämpigt men jag ska klara det tillslut. Det får och det kommer att ta tid men jag väljer ett friskt liv i slutändan.


Skribent: Emilie

62 visningar
KONTAKTA OSS
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon